goldensea

Åååh vad vemodigt det känns att lämna Gävle. Det har varit en helt fantastisk helg. Tänk att jag inte varit i Gävle på 3 år. Det känns verkligen inte så. När man väl umgås så känns det ju som om det var igår. Vilken bra bröllopspresent. Hotell Gävle är riktigt mysigt. Lite skillnad på det rummet och några av de vi bodde på i USA. Det enda man egentligen begär är ju att det ska kännas rent och fräscht och inte alltför slitet. I USA tyckte jag främst att det var det där med rent och fräscht som brast en aning. Så var det ju dock verkligen inte här. När vi kom upp på rummet så stod det jordgubbsvin, frukt och choklad på rummet. Så gulligt. Lite småtrög som man är så var jag lite tveksam på om det var speciellt till oss eller om det var något som ingick eller alternativt skulle vara någon slags minibar. Det hade ju dock varit mycket märkligt om det hade varit någon som skulle räkna hur många vindruvor man ätit. Det går ju inte. Nä, det var Annica och Cia som hade fixat det. Alkoholfritt jordgubbsvin. Det var faktiskt mycket godare än vad det brukar vara med alkohol i. Tack så mycket tjejer! I fredags var vi hemma hos Ullis i hennes lägenhet. Där åt vi tacos och kollade på idol. Idol är ganska kul att kolla på för det finns så mycket att störa sig på. Peter Jidhe står ju för de flesta kommentarerna. Vad är det egentligen han har för sig med händerna? Hela hans kroppsspråk ser ju krystat och konstigt ut. Nä, USA kommer alltid att vara ljusår före oss när det gäller sådana tv-program.

Igår mötte Annica och Cia upp oss till frukosten. Sedan tog vi en sväng på stan och Ikea för att sedan slappa lite hos Annica. En mysig liten etta på Brynäs. På kvällen begav vi oss till Church Street. Vem stötte vi på där om inte Carl Henrik Sundell. Hehe, honom har jag inte sett sedan jag slutade på Gävle City 2004. Han har ju också gått och gift sig. Det var märkligt att stöta på honom och hans fru där. Fyra av oss i vårt sällskap har ju haft honom som chef en gång i tiden. Även om jag saknar Annica och Cia så är jag glad att den tiden är över. Maten var precis lika god som den alltid är på Church Street. Jag hade planerat att äta efterrätt men jag orkade ju inte ens äta upp hela huvudrätten. Det är konstigt. Någonting i magen gör att jag inte kan äta så mycket som jag brukar göra. Det är väl egentligen bra men det känns lite strange när man är van vid att på ren vilja kunna äta hur mycket som helst.

Efter vi hade ätit gick vi hem till Ullis igen. Där spelade vi guitar hero. Det var mycket trevligt. Jag och Matthias var sämst på det i början men det var faktiskt riktigt roligt och på slutet var vi ju inte riktigt lika dåliga längre. Dt är ju bara synd att man blir trött så jäkla tidigt nuförtiden. Båda kvällarna så gick vi hem strax efter 23. Även Annica skulle gå hem då men hon hamnade på krogen båda kvällarna. Hahaha, så typiskt Annica. Hon som på fredagen sa att hon inte skulle gå ut alls i helgen och att hon inte festar så mkt längre. Det var roligt att hon ändå hamnade på Heartbreak båda kvällarna.

Nu sitter vi här i bilen på väg hem. Annica, Cia och Tessan kom och åt frukost med oss i morse. De har en väldigt bra frukostbuffé på hotellet och det var mysigt att sitta och äta och snacka i lugn och ro. Det var dock jobbigt att åka ifrån dem. Jag vet inte om det är hormonerna eller om jag är så här känslig men det kom en och annan tår när vi åkte därifrån. Det är så synd att man träffas så sällan.

Btw, hur kan Empty room ligga 4 på svensktoppen?

Ont i mage och rygg har jag. I ryggen är det ren smärta men i magen känns det lite märkligt. Det gör liksom småont samtidigt som det känns konstigt. Svårt att förklara. Hoppas att allt ser bra ut på ultraljudet imorgon!

Jag har kört bil hela förmiddagen. 4,5 timme närmare bestämt. Jag är stolt. Inte för att jag inte kört längre sträckor tidigare men det är nog det längsta som jag kört sedan graviditeten började och tröttheten satte in. Nu är det Matthias som kör. Vi har kommit till Stockholm. Det känns lite småstrange att åka här. Jag trivs ju väldigt bra nere i Skåne men jag saknar allt Stockholm ibland. Stockholm må vara en stor stad men jag kände mig alltid säkrare här än vad jag gjorde i Malmö. Bilkö! Blinkande 50 skyltar och bilar som kryper fram. Oh yes, än en gång har vi lyckats pricka rusningstrafiken. Inte helt ovanligt när vi kör norrut. Undrar om jag någonsin kört från Skåne till Gävle utan att lyckas hamna i rusningstrafiken i Stockholm...

Gävle, Gävle, Gävle. Det ska bli kul. Har inte varit där sen 2005. Jag hade intentionen att åka upp och hälsa på under tiden jag bodde i Stockholm men det blev liksom aldrig av. Där kom ju dock Annica och Cia och hälsade på några gånger vilket var trevligt. Vårt land är avlångt. Det hade varit skönt om det hade gått lite snabbare att ta sig från Skåne till Norrland. För övrigt är det ju inte klokt att det ska vara så mycket billigare att ta bilen än att ta tåget. Vi hade tänkt åka tåg hela tiden men när vi började kolla på biljetter skulle de gå på 3600 för oss båda tur och retur. Det tycker jag är svindyrt. Jag saknar de biljetterna jag brukade hitta för några år sedan när man iaf kunde få en tur o retur för en person för under 1000 kronor. Jaja, tänkte att priserna kanske sänkts lite när det närmade sig. Inte då. De hade gått upp 500. Det är ju inte klokt att man kan flyga halvvägs till Miami för samma pris som att åka till Gävle. Tur att pappa har en hyfsat bensinsnål bil för då fick vi ner priset avsevärt.

Det är märkligt hur man kan bli stressad i kroppen fastän man inte känner att man borde vara stressad. Undrar om min kropp fastnad i något slags stress mode som gör att den har svårt att koppla av. Drygt är det iaf. Drygt är även det faktum att jag just nu känner mig som en flodhäst och har mer än halva tiden kvar. Hur stor kan man bli egentligen?

Nä nu tror jag att jag ska få ut den här innan vi kommer till Uppsala. Måste ju spana in nya motorvägen efter Uppsala. Där har jag aldrig åkt innan. Jag är ju van vid en massa trafikljus i Uppsala och en 50-70-90 väg därefter. Ska bli spännande. Det är roligt med roadtrips.

Här var det ju hundra år sedan man skrev. Minns att jag satt och skrev när vi satt på flygplatsen i Miami. Huuua vad illa jag mådde när vi var i Miami. Stackars Matthias. Det var ingen rolig vecka. Jag var trött hela tiden och mådde illa för att jag antingen var hungrig, eller var mätt. Det är inte lätt att vara gravid. Ska på ultraljud på måndag, hoppas att allt ser bra ut då. Jag har ju sedan en tid tillbaka övergått från bröllopstorget till familjeliv och är det någonting man läst om där så är det ju graviditeter som gått åt pipsvängen på grund av antingen det ena eller det andra. Om man bara ville skulle man ju kunna deppa ihop totalt av oro inför vad som eventuellt skulle kunna hända. Det har jag dock inte tid med så det tänker jag inte oroa mig för.

Tandvärk har jag  visst också lyckats få. Huuua. Det är liksom en ond cirkel det där. Jag drar mig för att gå till tandläkaren för att jag 1. vet att jag kommer att få laga minst 3 hål och dra ut n tand och det gör ju så kopiöst ont, 2. vet att jag kommer att få minst en uppläxning med tillhörande moralpredikan om att jag borde gå till tandläkaren ofta, använda tandtråd varje dag etc etc. Jag hatar det. Det är nästan på gränsen till att jag får panik bara jag tänker på det. Dessutom måste jag leta upp en ny tandläkare då det var hundra år sedan jag gick till tandläkaren här nere i skåneland. På folktandvården i hbg var det inga undersökningstider förrän i december. Provade att ringa till Ann-Sofies tandläkare idag, där fanns det först i slutet av november. Kan jag vänta så länge? Man kan ju tycka att man borde kunna hålla ut i en månad när man nu ändå väntat så länge. Men tidigare har jag ju inte haft ont. Suck.

Den här jäkla finanskrisen. Jag är så trött på allt snack om den. Kan inte media sluta hetsa folket? Den ikke så påläste medelsvensson får ju panik och börjar ta ut sina pengar för att lägga dem under madrassen. Det är ju som att slänga ved på elden. Det är ju knappast så man tar sig ur en ekonomisk kris. Jaja, vi har våra pengar på handelsbanken och jag är inte orolig.

Har vi glömt vårt trådlösa modem hos någon? Om någon av er hittar ett vitt 3 modem hemma som ni inte känner igen så give me call. Matthias har nu letat igenom hela huset. Vi hittar inte det nedrans modemet. Vi ska ju bege oss upp till Gävle på fredag och då vore det bra att ha det.

Nä, nu ska jag halvsova till House. Det är en fullspäckad dag imorgon för att förbereda inför Gävleresam. =)

Ciao