goldensea

Då sitter man på flygplatsen igen och väntar på att få komma med 12.00 planet till Atlanta. Vi kan konstatera att jag inte är så bra på att blogga som jag skulle vilja vara. Som vanligt så tröttnar jag på saker och ting när de inte går riktigt som jag vill. Jag trodde vi skulle ha gratis internet på kryssningen menm det visade sig kosta en förmögenhet. Tji fick jag. Det var förvisso gratis internet nu sista veckan i Miami men då hade jag tappat lusten.  Inte helt otippat.

Jag sitter här och har precis tryckt i mig en cinnamon bun från cinnabon, de är av storleken gigantisk. Till det avnjuter jag en Caramel frappucino från Starbucks. Need I say att jag förmodligen gått upp typ hundra kilo på den här resan? Det är tur att det har varit så varmt att man druckit mycket vatten. Vatten fyller ju ut så att man inte orkar äta så mycket.

Undrar hur långt jag kom sist... jag tror jag hann till typ kryssningens första dag.  Nåja, kryssningen var helt fantastisk.  Alla var så otroligt trevliga. Min favorit var vår servitör Bernard som var så jäkla skicklig på att trolla. Marek, den dryga servitören som var så torr så att han var rolig var också en favorit. För att inte nämna Antonia som var ansvarig för städningen av vår hytt. Hur härligt är det inte att komma hem till ett välstädat rum varje gång man varit ute? Dessutom förberedde hon hytten för natten genom att ta bort överkast och dra för gardinerna.  Hehe och så la hon choklad på kuddarna. Det kan man ju inte sova utan. 

Maten... har jag nämnt den? Det fanns ju x antal restauranger på båten. Ett av våra stammisställen var windjammers café. Där serverades det buffé nästan hela dagen. Frukostbuffé 7-11. Lunchbuffé 11.30-15 och därefter  snacks och mellanmålsbuffé till klockan 17.00. Man behövde inte gå hungrig. Tror jag var konstant mätt under den veckan.

Av de fyra stoppen vi gjorde så gillade jag Jamaica bäst. Jag hade lätt stannat där några dagar till.
Labadee (Haiti) var också  härligt. Det kändes som ett paradis. Det var ju dock Royal Carribeans privata ö så det kändes juinte riktigt lika "äkta" som Jamaica.  På Labadee åkte vi waverunners. Huuuua. Jag ville från början boka mig som medpassagerare på Matthias jetski men han var helt övertygad om att jag skulle har roligare på en egen. Jag har aldrig åkt jetski i hela mitt liv. Efter att ha sett på instruktionsfilmen så var det bara pang på. Jag tog plats nummer 9 då jag ville vara långt bak. Man åkte liksom på led ut på havet. Missförstå mig nu inte när jag skriver att man åkte på led, det gick iiiiiiiinte långsamt. Det var i princip full fart från punkt a till b. Jag flög som en gnu på min jetski och hade ont i hela kroppen efter fem sekunder. Jag tror att det var de värsta 45 minuterna i mitt liv. Jag borde sagt ifrån redan under första stoppet vi gjorde men det hann jag aldrig samla mig till. Vi kom ju så långt efter de andra så det var ju nästan bara hej hopp och så ut och åka igen. Det var inte uppskattat. Utan att ha hämtat andan så körde vi alltså vidare. Jag trodde för tusan att jag skulle dö. Trilla av min jetski, få den i huvudet och drunkna. Det gjorde jag dock inte. På väg till nästa punkt blev jag dock så trött på att den jä-la jetskin inte körde som jag ville att jag stannade. Då kom snubben som skulle vara längst bak som följeslagare men som ändå genat förbi oss tillbaka och sa åt mig att köra till nästa stopp. Där hade Matthias redan förberett de andra på att jag eventuellt skulle vilja byta, vilket jag ville, så jag fick åka bakom Matthias resten av turen. Tur för mig att en ung tjej som åkte bakom sin kille ville prova på att köra själv. Jag måste dock påpeka att jag inte var den enda som var skärrad, det var en gammal dam som åkte bakom sin man som satt och grät. Jag tror att många av oss hade tänkt att man skulle få typ 45 minuter på sig att köra lite hur man ville, inte att det skulle gå så snabbt. Huuua. Aldrig mera waverunner. När jag satt bakom Matthias satt jag och blundade och höll krampaktigt tag om honom. Benen tryckte jag mot jetskin för att inte flyga av när vi flög över vågorna. Jag måste sett ut som att jag hade skitit på mig när jag gick av jetskin för jag hade så ont att jag knappt kunde gå. Det var ju värre än när man varit på ridtur en halv dag. Nä, usch och fy!

På eftermiddagen hade vi en "historic tour" med en lokal guide. Det var mer i min smak. Det var mycket intressant att höra om Labadees historia!

Nu ska jag lägga ner datorn och se om vi kommer med det här planet eller ej.

Tjingeling!