goldensea

Sist jag skrev var samma dag som vår lille August äntligen kom till världen. Jag som trodde att jag inte skulle fatta när det satte igång. Haha, de där värkarna kan man ju inte missa. Jag trodde heller inte att det skulle sätta igång av sig själv, men det gjorde det. Jag var dock så osäker när det väl satte igång att jag sa till Matthias att han kunde åka in till jobbet om han ville. Han jobbade dock hemifrån vilket var tur. Jag hade föreställt mig att det skulle göra ont att föda barn, men jag hade inte på något sätt kunnat föreställa mig den smärtan. Fy tusan vad det gjorde ont. Tacka vet jag barnmorskan och undersköterskan som tog mig igenom förlossningen. De hjälpte mig igenom förlossningen fast jag var beredd att ge upp ett antal gånger. Jag kände för att ge upp och gå därifrån samtidigt som jag ju visste att det inte fanns någon återvändo. Jag är också mycket tacksam för smärtlindringen, iaf lusgasen och petidinsprutan som jag fick. De gjorde smärtan en liten smula mindre outhärdlig. Akupunkturen kunde jag dock varit utan för den hjälpte inte alls. Nu, lite mer än en månad efter, kan jag tycka att förlossningen var en häftig upplevelse. Veckorna direkt efter det hade hänt kände jag dock att jag aldrig någonsin tänker skaffa fler barn. Vi får väl se vad framtiden har att utvisa...

Ca. 8 timmar gammal...


Mys!



Något stor solhatt... men ack så söt!


Spana in tummen på strumporna. :-)


August ligger och spanar i pappas famn..