One of those mornings...
Morgonen började rätt bra. Både jag och Matthias gick upp i tid och vi kom iväg hemifrån tidigare än vanligt.
Vår morgonrutin går till så att Matthias, August och Rocky går till dagis och jag tar bilen dit.
Jag hade för en gångs skull kommit ihåg att sätta på bränslevärmaren så jag såg fram emot att sätta mig i en varm bil. När jag kom ut till bilen visade det sig att bränslevärmaren strejkat pga för låg bränslenivå. Aber natürlich! Eftersom bilen var kall och det är vinter i Skåne så hade bakdörren såklart frusit fast så den gick inte att öppna. Oh well, det viktigaste var ju att jag kom in till förarplatsen och den dörren gick att öppna. När jag rullar längs med vår gata så dyker det upp en stor röd triangel på instrumentbrädan. Förardörr öppen. What? Jag stängde dörren.. Trodde jag. Nej. Bildörren gick inte att stänga. Jag fick hålla i den hela vägen till dagis. Matthias fick fixa bilen medan jag lämnade av August.
När jag kom in till hallen på dagis såg jag lappen på Augusts skåp. "Mina blöjor är slut" Just ja, jag tog ju fram blöjpaketet och ställde det vid dörren för att jag skulle komma ihåg det. Men kom jag ihåg det? Icke! Bra jobbat! Matthias fick köra hem och hämta blöjorna...
När jag möter upp honom utanför dagis inser jag att jag glömt mobilen hemma. Kan denna morgon gå mer fel? Bara att knalla hem och hämta mobilen.
Efter mycket om och men fick vi i alla fall lämnat Glimtvägen. Nästa stopp var hunddagis. Under tiden Matthias var inne och lämnade Rocky tänkte jag att jag skulle sminka mig, vilket också är en del av morgonrutinen. Jag tar i vanlig ordning fram mitt Estee Lauder mineralpuder och vad händer?! Jo, det där plasthöljet som är mellan pudret och borsten bestämmer sig för att lossna just när jag ska skaka ut lite puder på borsten. Kul. Verkligen. Inte nog med att jag har puder på kjolen, jackan och i halva bilen.. Just det pudret råkar dessutom vara min favoritprodukt just nu och det är ju inte så himla kul när halva dosan töms inom loppet av någon sekund. Oh well... Vid det här laget finns det inte något annat att göra än att skratta åt eländet!
När vi är i tunneln och för första gången sen vi kom på motorvägen faktiskt kan köra i mer än 90 så tänds den där röda triangeln på instrumentpanelen igen. Vänster bakdörr är öppen....
Vår morgonrutin går till så att Matthias, August och Rocky går till dagis och jag tar bilen dit.
Jag hade för en gångs skull kommit ihåg att sätta på bränslevärmaren så jag såg fram emot att sätta mig i en varm bil. När jag kom ut till bilen visade det sig att bränslevärmaren strejkat pga för låg bränslenivå. Aber natürlich! Eftersom bilen var kall och det är vinter i Skåne så hade bakdörren såklart frusit fast så den gick inte att öppna. Oh well, det viktigaste var ju att jag kom in till förarplatsen och den dörren gick att öppna. När jag rullar längs med vår gata så dyker det upp en stor röd triangel på instrumentbrädan. Förardörr öppen. What? Jag stängde dörren.. Trodde jag. Nej. Bildörren gick inte att stänga. Jag fick hålla i den hela vägen till dagis. Matthias fick fixa bilen medan jag lämnade av August.
När jag kom in till hallen på dagis såg jag lappen på Augusts skåp. "Mina blöjor är slut" Just ja, jag tog ju fram blöjpaketet och ställde det vid dörren för att jag skulle komma ihåg det. Men kom jag ihåg det? Icke! Bra jobbat! Matthias fick köra hem och hämta blöjorna...
När jag möter upp honom utanför dagis inser jag att jag glömt mobilen hemma. Kan denna morgon gå mer fel? Bara att knalla hem och hämta mobilen.
Efter mycket om och men fick vi i alla fall lämnat Glimtvägen. Nästa stopp var hunddagis. Under tiden Matthias var inne och lämnade Rocky tänkte jag att jag skulle sminka mig, vilket också är en del av morgonrutinen. Jag tar i vanlig ordning fram mitt Estee Lauder mineralpuder och vad händer?! Jo, det där plasthöljet som är mellan pudret och borsten bestämmer sig för att lossna just när jag ska skaka ut lite puder på borsten. Kul. Verkligen. Inte nog med att jag har puder på kjolen, jackan och i halva bilen.. Just det pudret råkar dessutom vara min favoritprodukt just nu och det är ju inte så himla kul när halva dosan töms inom loppet av någon sekund. Oh well... Vid det här laget finns det inte något annat att göra än att skratta åt eländet!
När vi är i tunneln och för första gången sen vi kom på motorvägen faktiskt kan köra i mer än 90 så tänds den där röda triangeln på instrumentpanelen igen. Vänster bakdörr är öppen....
Kommentarer
Postat av: Maria
svårt att inte skratta åt er dag, kan inte varit kul att uppleva men rolig att läsa om :)
Trackback
