goldensea

Just nu har tiden saktat ner lite. Vi är inte tillbaka till play. (Frågan är om vi någonsin kommer dit igen) Men kanske ff x4. Vi har nämligen semester. Och som om inte det vore nog så bor vi på hotell. Två vuxna på två barn. Lyxigt. Ingen matlagning, ingen städning, inga måsten. Unheard of. Men just nu är det vår vardag och det är oerhört skönt.

I skrivande stund ligger jag på en solstol och solar, Amanda sover i vagnen och maken & sonen badar. Livet leker med andra ord. Resan började dock inte riktigt lika bra..

Natten till torsdagen var hemsk. Dottern vaknade runt ett och hostade sedan hela natten vilket innebar noll sömn för dottern och noll sömn för modern. Tröttast i stan? Japp!

När vi sedan steg upp i torsdags började sonen dagen med att kräkas. Tre gånger! Jaha, då får vi ställa in resan, tänkte jag. Jag försökte trackbacka vad han ätit dagen innan men kunde inte komma på något konstigt förrän maken berättade att han satt i sig en triljard smultron nere i svärmors trädgård. Mestadelen gröna. Varför han tilläts äta en triljard gröna smultron är oklart. Hur dom helst så bestämde vi oss för att genomföra resan med mindre att sonen kräktes igen. Det gjorde han  inte utan fick behålla all mat han åt.

Efter ett besök på vårdcentralen (för att kolla upp dotterns hosta) fick vi ta en taxi till Sturup. Med två inte helt friska barn vågade vi inte chansa på att åka buss. Att hitta en taxi med två bakåtvända barnstolar är inte helt lätt. Inte omöjligt men inte billigt.

Flygresan gick alldeles utmärkt tills dottern bestämde sig för att kräkas ner sig själv, mig och Matthias. Att bli nerkräkt av en helammande dotter är inte roligt men man vänjer sig rätt snabbt. Att bli nerkräkt av en inte helammande dotter är inte något man vänjer sig vid och inte särskilt trevligt heller. Framför allt luktar det oerhört illa.

Väskorna kom faktiskt oväntat snabbt. Så snabbt att vi när vi nästan var framme vid bussen märkte att vi hade glömt vagnen. Jag sprang tillbaka in på flygplatsen, förbi skylten som berättar att "there is no return beyond this point" och där tillhörande säkerhetsvakt (som inte var helt nöjd med att jag trotsade förbudet). Väl inne vid bagagebandet möttes jag av en flygplatsanställd bärandes på vår vagn. Jag tog vagnen under armen och sprang bort till bussen igen.

Båda barnen somnade under bussturen till hotellet. Väl framme la vi August i vagnen och skulle just köra in den när vi insåg att framhjulet saknades... Kaotisk avslutning på en kaotisk dag?!

Jag måste dock säga att är det någonstans  man ska ha problem med vagnen så är det på en resort med vagnsuthyrning. Vi hade förbeställt en vagn och den visade sig vara riktigt bra. Amanda sitter t o m bättre i den än i city minin som vi hade med oss.

Gårdagen var alldeles underbar. (Jag är en av dem som älskar fredagen den 13'e) Vårt hotell ligger lite vid sidan av den stora resorten. Lite lugnare, lite nyare, lite fräschare. Och med lite bättre pooler. Och ändå bara fem minuters promenad från resortens huvudbyggnad. Vi hängde mest vid poolen igår. Lämnade den enbart för att äta lunch och för att gå ner till stranden & ta ett dopp i havet. När dagens jobbigaste beslut är vilken pool man ska ligga vid, då känns livet rätt bra.

Vi var på ABBA show igår kväll. Amanda sjöng med under hela showen. Mest 'dadada' men med stor inlevelse! Jag tror bestämt att dottern har ärvt min musiksmak. Kanske dags att introducera Carola?

Nåja. Nu är det dags att äta lunch.

Åh detta jobbiga semestererliv...

För övrigt var det inte meningen att skriva med fetstil men lyckades inte få bort det..