Stranden



Något blåsigt men härligt ändå.


Makrigialos III

Det här med charter har helt klart sina fördelar. Lollo, Bernie och de tre björnarna är Augusts nya idoler. Han är lite blyg så han vågar inte riktigt gå fram och krama dem men han står gärna och spanar en bit från scenen.

Jag kommer sakna det här. Solen, värmen, stranden, poolerna, maten, underhållningen. Ja, jag kommer sakna allt!

Jag var faktiskt på ytterligare ett träningspass igår. Jag och typ hundra andra körde zumba i världens minsta och varmaste lokal. Det var riktigt kul. Jag borde gå på fler zumbapass hemma. Jag hade glömt hur roligt det är och faktum är att jag gillar ju sådana pass mkt mer än rena styrkepass.

Nu är det bara några veckor kvar till den där halvmaran och jag börjar bli lite nervös. Jag vet inte exakt hur många veckor det är för jag vill helt enkelt inte tänka på det förrän jag kommit ut på en löprunda igen. Nu är det över 2 veckor sen jag var ute och sprang. Först trampade jag snett vilket ledde till den första 1,5 veckan utan någon joggning. Därefter blev jag förkyld och här nere är det helt enkelt för varmt. Tänk om jag inte ens kan springa 5 km nu när jag kommer hem. Jag kanske inte ens överlever halvmaran.. Eller kanske inte hinner runt innan de stänger ner banan.. Hemska tanke! Det kanske inte är helt fel att åka hem ändå.

Jag måste säga att det har varit en mycket avslappnande semester. Och lite annorlunda än vad vi är vana vid. Vi har solat och badat och käkat frukost, lunch & middag. Inga snacks & inget fikande stup i kvarten. Ovanligt men rätt skönt. Sen har vi ätit mycket god mat & efterrätter när vi väl ätit. Det tycker jag hör semestern till!

Vi har spenderat i stort sett alla kvällar uppe i showbaren på resorten. Först är det ju Minidisco och därefter är det familjeshow. När man sitter här i baren och tittar ut känns det som om man sitter på ett kryssningsfartyg. Man ser ett vitt räcke och bakom det havet som övergår till horisonten. Inte helt fel!

Det här med charter känns som vår grej. Är rätt säker på att detta inte är sista charterresan för oss...


In the pool



Det är sånt här vi pysslar med dagarna i ända.


Makrigialos II

Gårdagen fortsatte i samma lugna tempo som den började. När vi bokade resan valde vi mellan Inclusive (frukost alla dagar, 5 luncher och 5 middagar) och All Inclusive. Vi valde det förstnämnda vilket vi är glada för nu. Den största skillnaden är att vi inte kan hämta snacks & glass när vi vill, vilket enbart är positivt för vår del.


De här måltiderna kan vi äta här på vårt hotell eller uppe på stora resorten. Vi provade buffén på resorten igår kväll. Det kändes ungefär som buffén på ett av de större kryssningsfartygen. Personalen är väldigt trevlig och tillmötesgående och det är rent och inte på något sätt ofräscht eller sunkigt men känns ändå lite.. Jag hittar inte riktigt något bra ord men olyxigt. Typ. Buffén på vårt hotell är inte direkt fine dining men känns ändå lite lyxigare. Hur som helst insåg vi rätt snabbt fördelarna med resorten. Mot slutet av vår middag dök det upp 3 björnar. Då började showen "meet the bears", därefter var det Minidisco som avslutades med Lollo & Bernie. August fullkomligt älskade det. Han har pratat om dessa björnar hela dagen idag och var något besviken då de inte var där ikväll.


Vi har nu sett 3 shower av 3 möjliga. Vi hade egentligen bara tänkt se de två första (ABBA och Schlager) men showgänget är så duktiga att vi nog kommer se allihopa. Ikväll var det Rocktema och jag kunde förfärat konstatera att jag kunde sjunga med i fler låtar än under schlagerkvällen.


Idag har jag för övrigt gjort något jag aldrig gjort förut. Jag har varit på ett träningspass på hotellet. På semestern. Utomlands. Plötsligt händer det... Det var visserligen bara ett 30 minuters core pass men ändå! De första 30 sekunderna fån-log jag, nöjd över att träna igen. De resterande 29 min & 30 s svor jag över hur jobbigt det var och lovade mig själv att det inte får gå två veckor mellan träningspassen igen. Vi får väl se hur det går med den saken.


Det är lustigt hur man är funtad som småbarnsförälder. Varje morgon är vi toknoga med att smörja in båda barnen med spf 50, dra på dem solskyddsdräkterna och därefter försöker vi hålla dem i skuggan så mycket som möjligt. Själv glömde jag helt bort att smörja in min egen rygg igår. Behöver jag nämna att den idag har en färg som är mittemellan grisskär och tomatröd. Makens rygg smorde jag in, men bara en gång, så den har ungefär samma färg. Aj!


Nej, nu ska det smörjas på lite aloe vera gel, sen ska det sovas.


God natt!


Makrigialos

Jag kan återigen konstatera att jag är urkass på det här med att hålla igång en blogg. Om jag tyckte att tiden efter August gick i fast forward så kan jag säga att tiden nu är som fast forward x16. Så snabbt går den. Det är egentligen ett rent under att jag hinner stiga upp ur sängen & klä på mig innan det är dags att krypa till kojs igen.

Just nu har tiden saktat ner lite. Vi är inte tillbaka till play. (Frågan är om vi någonsin kommer dit igen) Men kanske ff x4. Vi har nämligen semester. Och som om inte det vore nog så bor vi på hotell. Två vuxna på två barn. Lyxigt. Ingen matlagning, ingen städning, inga måsten. Unheard of. Men just nu är det vår vardag och det är oerhört skönt.

I skrivande stund ligger jag på en solstol och solar, Amanda sover i vagnen och maken & sonen badar. Livet leker med andra ord. Resan började dock inte riktigt lika bra..

Natten till torsdagen var hemsk. Dottern vaknade runt ett och hostade sedan hela natten vilket innebar noll sömn för dottern och noll sömn för modern. Tröttast i stan? Japp!

När vi sedan steg upp i torsdags började sonen dagen med att kräkas. Tre gånger! Jaha, då får vi ställa in resan, tänkte jag. Jag försökte trackbacka vad han ätit dagen innan men kunde inte komma på något konstigt förrän maken berättade att han satt i sig en triljard smultron nere i svärmors trädgård. Mestadelen gröna. Varför han tilläts äta en triljard gröna smultron är oklart. Hur dom helst så bestämde vi oss för att genomföra resan med mindre att sonen kräktes igen. Det gjorde han  inte utan fick behålla all mat han åt.


Efter ett besök på vårdcentralen (för att kolla upp dotterns hosta) fick vi ta en taxi till Sturup. Med två inte helt friska barn vågade vi inte chansa på att åka buss. Att hitta en taxi med två bakåtvända barnstolar är inte helt lätt. Inte omöjligt men inte billigt.

Flygresan gick alldeles utmärkt tills dottern bestämde sig för att kräkas ner sig själv, mig och Matthias. Att bli nerkräkt av en helammande dotter är inte roligt men man vänjer sig rätt snabbt. Att bli nerkräkt av en inte helammande dotter är inte något man vänjer sig vid och inte särskilt trevligt heller. Framför allt luktar det oerhört illa.

Väskorna kom faktiskt oväntat snabbt. Så snabbt att vi när vi nästan var framme vid bussen märkte att vi hade glömt vagnen. Jag sprang tillbaka in på flygplatsen, förbi skylten som berättar att "there is no return beyond this point" och där tillhörande säkerhetsvakt (som inte var helt nöjd med att jag trotsade förbudet). Väl inne vid bagagebandet möttes jag av en flygplatsanställd bärandes på vår vagn. Jag tog vagnen under armen och sprang bort till bussen igen.

Båda barnen somnade under bussturen till hotellet. Väl framme la vi August i vagnen och skulle just köra in den när vi insåg att framhjulet saknades... Kaotisk avslutning på en kaotisk dag?!
Jag måste dock säga att är det någonstans  man ska ha problem med vagnen så är det på en resort med vagnsuthyrning. Vi hade förbeställt en vagn och den visade sig vara riktigt bra. Amanda sitter t o m bättre i den än i city minin som vi hade med oss.

Gårdagen var alldeles underbar. (Jag är en av dem som älskar fredagen den 13'e) Vårt hotell ligger lite vid sidan av den stora resorten. Lite lugnare, lite nyare, lite fräschare. Och med lite bättre pooler. Och ändå bara fem minuters promenad från resortens huvudbyggnad. Vi hängde mest vid poolen igår. Lämnade den enbart för att äta lunch och för att gå ner till stranden & ta ett dopp i havet. När dagens jobbigaste beslut är vilken pool man ska ligga vid, då känns livet rätt bra.

Vi var på ABBA show igår kväll. Amanda sjöng med under hela showen. Mest 'dadada' men med stor inlevelse! Jag tror bestämt att dottern har ärvt min musiksmak. Kanske dags att introducera Carola?

Nåja. Nu är det dags att äta lunch.

Åh detta jobbiga semestererliv...

För övrigt var det inte meningen att skriva med fetstil men lyckades inte få bort det..

RSS 2.0